|
Publiksuccé vid berättarkväll i Kvarnen i Gimo
Suget efter
att höra om Gimos historia är mycket stort. Vid fjärde
årets första berättarkväll blev lokalen snabbt fullsatt
när Elsy Reilander och Leif Johansson delgav publiken
ett intressant stycke Gimo-historia om Stenhusgatan och
Reilanders blomsterhandel.
Kvällen
inleddes med en allsång under Björn Carlssons ledning
innan Elsy och Leif tog scenen i besittning. De växte
upp på Stenhusgatan på 1940- och 1950-talen. Leif
berättade om de som bodde på gatan, bland andra den
legendariske båtbyggaren John Tillman. Han blev också
tidigt idrottsintresserad och ägnade sig åt bland annat
ishockey, fotboll, tyngdlyftning och simhopp. Eftersom
det var fattigt hade han inte råd med riktiga
ishockeyrör utan fick tag i ett par som var så stora att
han hade sina vanliga skor i skridskorna. Då han bodde
nära Idrottsgårdens uterink kunde han åka skridskor till
träningarna. Det gällde att hinna med att träna före
kvällens nyheter som den legendariske vaktmästaren Kalle
Kjellman, som bodde på Idrottsgården, skulle lyssna på.
Då räckte nämligen inte strömmen till både radion och
rinkens belysning och då släckte Kalle helt sonika ner
ishockeybanans belysning. Ett trevligt minne från
ishockeytiden var när den legendariske tränaren Åke
”Professorn” Lundström besökte Gimo och Leif fick hans
klubba med autograf på. Då var jag stolt, berättade
Leif.
Leif kom också
att ägna sig mycket åt tyngdlyftning och simhopp. Han
deltog vid simbadets eldfester och hoppade med facklor
från 10 meter i mörkret . Andra höjdpunkter var när
simstjärnorna Toivo Öhman, simhoppare, och Göran
”Rotborsten” Larsson, simmare, besökte Gimobadet. Leif
köpte också en motorcykel av Elsy Reilanders man Artur
som hade verkstad på Stenhusgatan. Problemet var att jag
inte hade något körkort, berättade Leif. Jag hade också
otur och fick böta vid två tillfällen. Det sved i
skinnet att böta 60 kronor en gång och 30 kronor en
annan gång, då lönen som springgrabb var liten, menade
Leif, som efter uppväxtåren tillbringat sitt vuxna liv i
Uppsala.
Elsy berättade
också om människor och miljöer där hon växte upp på
Stenhusgatan. På den tiden hade de som bodde där tid att
besöka varandra och dricka en kopp kaffe utan särskild
inbjudan. När någon var på väg ut med slaskhinken kom
kanske någon annan från utedasset. Ett sådant möte
resulterade ofta i en gemensam kopp kaffe. Elsy
intresserade sig tidigt för simhopp och blev en mycket
duktig hoppare under Lars Sjögrens och Willard Janssons
ledning. Gimo Simsällskaps simhoppare hade också
hoppuppvisningar med stor publik varje söndag vid
simbadet på den tiden.
År 1955
flyttade Elsy från Stenhusgatan till en nybyggd villa
vid vägen till Korsbron. Att hon då började med
blomsterhandel var en speciell historia. Det var
trädgårdsmästaren Borglin vid Gimo trädgård i närheten
av Gimo Herrgård som hade fått för sig att Elsy borde
börja sälja blommor. Han annonserade i Östhammars
Tidning att Elsy skulle öppna blomsterhandel en viss dag
utan att Elsy visste någonting. Plötsligt stod ett
tiotal kunder utanför huset och ville köpa blommor,
berättade Elsy. Då var det bara att sätta igång. Jag
gick en 10-dagarskurs i Danmark och hade blommorna i
källaren till att börja med. Efterhand införskaffades en
liten kiosk och kommersen ökade. Så småningom byggde vi
ut och har nu 120 kvadratmeter affär. Jag har också haft
affär i Österbybruk i 14 år, berättade Elsy, som nu
sysslat med blommor i 55 år. Dottern Anneli har arbetat
tillsammans med Elsy i 40 år.
Både Elsy och
Leif visade unika bilder ur sina fotoalbum vilket gjorde
berättelserna än mer levande.
Yngve Vällstrand
|
Första affärslokalen
