|
Inledning
Hans föddes 1941 och bodde under hela sin uppväxt i det
så kallade Amerikaområdet. Det bestod av femton hus och
två villor. Han hade många lekkamrater och träffade
många intressanta personer som bodde i området. Efter
avslutad skolgång tog han anställning vid dåvarande
Sandvikens Jernverks Coromantverktyg AB. Han flyttade
till Sandviken 1970, men arbetade kvar inom koncernen
till i början av 2009, och kom således att arbeta inom
Sandvik i nästan 52 år.
Bakgrund
Hans växte upp tillsammans med pappa Sven, mor Alice
och en bror i ett av husen i Amerikaområdet. Det var
gott om lekkamrater och från omkring tio års ålder
delade han tillsammans med sin bror ut kvällstidningen
AT till prenumeranter i olika bostadsområden runt
Algatan, Säteriet, Stenhusen, Vreta och det egna
Amerikaområdet. Skolgången bestod av folkskola och
därefter nio års enhetsskola. Hans sommarjobbade också
vid bland annat Bruksträdgården (Gimo Handelsträdgård)
hos trädgårdsmästare Borglin och som springgrabb vid
Brukshandeln.
Efter skolan fick Hans anställning vid Sandvikens
Jernverk, som han blev trogen i nästan 52 år, först i
Gimo och från 1971 i Sandviken. Han bedrev också studier
vid Tekniska Aftonskolan i Uppsala i slutet på
1960-talet och på motsvarande sätt i Sandviken i början
på 1970-talet.
Amerikavillorna
Varför fick de namnet Amerikavillorna? Vid
1900-talets början blomstrade Gimo Bruk med sin järn-
och träindustri. Det behövdes arbetskraft och bostäder.
Bruket anlitade en byggmästare Olsson, som hade varit i
Amerika och lärt sig yrket. Han fick smeknamnet
”Amerika-Olle” och det antas att de femton husen och två
villor som uppfördes därför kallades just för
Amerikavillorna. Husen, i två våningar, hade plats för
fyra familjer. En lägenhet bestod av ett rum och kök med
tillhörande uthus i form av vedbod, matbod och svinhus.
Vatten fick man bära från de brunnar som fanns i
området. Slasken tömdes i slaskhuset eller på
slaskhögarna. I början på 1950-talet förvärvade
Sandvikens Jernverk villorna för sin personal. Då vidtog
renoveringar och ombyggnationer. Det ordnades bland
annat med vatten och avlopp.
Varje hus har naturligtvis sin egen historia. Till husen
hörde trädgårdar. Dessa sköttes exemplariskt och man
tävlade om att få ner potatisen i jorden på vårarna.
Hans kom också speciellt ihåg hur man firade midsommar
med lövade förstukvistar, färsk potatis, inkokt
rullströmming och svagdricka ute i bersån.
Idrott och dans
Amerikaområdet hade ett eget fotbollslag som hette IK
Stjärnan. Där spelade många som senare blev framstående
spelare i Gimo IF, bland andra bröderna Lövström och
Hans-Erik Karman. Förutom fotbollsplanen fanns en
festplats med karusell och dansbana, där man dansade
till tonerna av Olle Lundbergs dragspel och Gunnar
Pettersson på trumpet och fiol. När sågen lades ner 1936
flyttade många från Gimo och klubben lades ner och
dansbanan blev kaffeved. 1941 återuppstod IK Stjärnan
och det hölls ett årsmöte den 25 januari 1942.
Protokollet finns bevarat hos Nore Larsson.
Profiler och företeelser i Amerikaområdet
Hans berättade också om många intressanta människor
och företeelser som han upplevde under sin uppväxt. Där
fanns bland andra:
-Vallberg med sin häst och vagn som tömde slaskhusen
-Gubben Lund som med sin sågklinga kapade ved i
längder som passade till vedspisarna
-Hilda Lövgren, som omsorgsfullt vaktade ”sin” pump.
Kom någon för nära hojtade hon ”Gå hedda”
-Ingenjör Göran Larsson, som hade skaffat TV lagom
till fotbolls-VM 1958. Det imponerade på ungdomarna i
grannskapet.
-Traktorförare Lundbergs hund, som visste exakt när
husse Valdemar skulle komma hem från arbetet. Då satt
han troget och väntade i backen framför huset
-Einar Sandberg, som när han hämtade sin post inte
kunde vänta med att börja kolla tills han kom hem utan
påbörjade läsningen redan på tillbakavägen. Detta
resulterad i att han snubblade på rötter och stenar som
fanns i vägen. Idag skulle vi säga att han likande
Betjänten i det berömda nyårsprogrammet på TV.
Glansperiod och avveckling
Amerikavillorna hade sin glansperiod under 1940- och
1950-talen, menade Hans. I slutet av 1960-talet och
början på 1970-talet tog kommunen över ägarskapet för
området. Vissa hus började rivas redan på 1960-talet för
att ge plats för annan bebyggelse. Rivningarna pågick
ända in på 1980-talet. Idag finns bara två hus och två
villor kvar.
Yngve Vällstrand |