|
När
torven hade torkat lastades den in i ladorna som stod
vid var fjärde 50-metersruta på mossen. Till varje lada
gick ett stickspår från en utlagd räls med ett litet
lok. När torven lastats i vagnar kopplades de till loket
på det stora spåret och kördes till fabriken.
Vinterns
arbete i fabriken var att pressa mullen till antingen
torrmull eller torrströ. Pressarna var primitiva. Hann
man inte med i svängarna fick man torrströ över sig. När
balen var pressad stack man in trätrådar från framsidan
och knöt om. Det kunde bli ungefär 700-750 balar på ett
8-timmarsskift som vardera vägde cirka 40 kilo. Fabriken
drevs av Korsnäs och lönen låg runt 700 kronor i månaden
i slutet av 1940-talet. Det var lite bättre än vad man
tjänade på övriga ställen inom skogen.
Att Helge
Lager är en erfaren kursledare märktes. Frågorna kom
tätt och svaren var sakliga och grundliga. Vi som inte
visste så mycket fick veta att torv bildas av döda
växtdelar som ramlar ner på marken. När det blir surt,
fuktigt och syrefattigt växer mossan. Men det tar några
år innan det blir en mosse – den växer nämligen bara med
en halv millimeter om året.
Och vad
hade man då torven till? Inte så mycket till bränsle som
kanske en och annan trott. Det mesta användes till
isolering i trossbottnar. Bönderna hade det i
ladugårdarna till strö och för att hålla stackar av
upphuggen sjöis under sommarn. Torvbrytning sker
fortfarande på olika håll i landet men under helt
moderniserade former.
Helge
berättar om Gubbo en dryg mil norr om Gimo. Idag bor där
tre personer medan det på 40-talet var en levande by med
omkring 17 familjer. Persontrafik med rälsbuss gick på
järnvägen. Man hade eget fotbollslag, skola och en klok
gubbe som läste över ormbett m.m. Hjalmar Gran hette han
och var mycket omtalad och respekterad. Blev en hund
ormbiten och låg halvdöd hemma på soffan, behövde
Hjalmar Gran bara få reda hundens namn blev han snart
hur kry och hoppade genast ner från soffan. Det hade
Helge sett med egna ögon.
På
30-talet var det en stor stormfällning. Då byggde man en
barack i Gubbo för alla norrlänningar som kom för att
jobba i skogen. Bland annat var författaren Bernhard
Nordh där. Så det har varit kända personer i Gubbo.
Helge
berättar om alla original som fanns i skogen och hur
svårt det kunde vara att få dem att flytta närmare annan
bebyggelse när tillfällen gavs. ”Nej det vill jag inte”,
svarade en på dialekt. ”Jag kommer för mycket å va i!”
Då var det ändå fortfarande nästan en kilometer till
allfarvägen. Han ville inte flytta.
1960 blev
Helge arbetsledare och var det till 1990 då han blev
virkesuppköpare på Korsnäs. Ett jobb han trivdes väldigt
bra med. Som arbetsledare åkte han runt och mätte av. Så
länge det gick att prata med folk var det ett trevligt
arbete. Men allt eftersom maskinerna kom gick det inte
längre. Motorsågen jagade på och traktorerna skulle gå.
Idag behövs det inga arbetsledare längre i skogen. Det
finns inga som helst likheter mellan 1940-talet och
idag.
Helge
Lager vet konsten att berätta en historia och publiken
var med på noterna på en gång. Ofta blev det anledning
till både applåder och skratt och frågorna och
kommentarerna blev många under kvällen.
När Helge
blev kassör och sekreterare i fiskeriföreningen som
bildades på 1960-talet blev han motvilligt fiskepolis på
köpet. En sen kväll låg han och spanade på några
misstänkta kräftburar. Klockan tolv kommer en man
cyklande. Men i stället för att vittja sina burar klär
han av sig och badar trots att det definitivt inte är
något badväder. Kräftpolisen var upptäckt och
tjuvfiskaren fick ha sina burar kvar.
En annan
gång blev Helge tidningsrubrikernas man. Då var han
”Gimobjässen som klådde distriktsmästaren” i den gamla
idrottsgrenen viktkastning; en triangel med 15 kg tung
vikt som kastades från en ring ungefär som en slägga.
Som Roslagsmästare i både spjut och kula var han med i
Gimospelen och tampades med svenska eliten. Det var
idrottsföreningens Kalle Kjellman som övertalade honom
att vara med. Endast två centimeter skilde Helge från
att bli distriktsmästare. Kvällens publik på Kvarnen
tyckte det var värt en applåd.
Helge har
jagat mycket genom åren och hållit kurser i jakt där
många kunnat få sin jägarexamen. Jaktområdet är runt
Gimo damm och inte mindre än 75 älgar har fått plikta
med livet.
Helge har
också varit Skogsmulle-ledare med cirklar i markerna om
våren. Det skedde i sällskap med en grupp kvinnor med
stora kunskaper om blommor. Det blev många tidiga
morgnar med promenader runt Håsjön till Korsnäsgården
bl.a.
Tillvaron
som vakt i Folkets hus tycker inte Helge är så mycket
att tala om, men ett och annat kommer ändå fram under
kvällen. Många som var portade i Uppsala kom upp till
Gimo. En gång kom ett fruntimmer i kappa som frös och
ville komma in. Problemet var bara att när hon tog av
sig kappan så hade hon inget på sig under. Det blev lite
besvärligt med alla pojkar som ville titta.
En annan gång utbröt ett jätteslagsmål. Klockan var ett
på natten och Gimoprofilen i garderoben lät hattarna
hamna lite var som helst. Han var uppenbarligen inte
alldeles nykter och snart rådde full kalabalik.
Men Gimoprofilen höll god min och besvarade glatt alla
upprörda klagomål.
– Jag lämnade in en ny hatt och fick en gammal tillbaka,
skrek en av de drabbade.
– Ja, käre gosse, de nya gick medsamma de, blev svaret.
Musikanterna Karin Andersson, Gert Jansson och Björn
Karlsson bjöd på värmande toner timmen innan allt drog
igång och hembygdsföreningens ordförande Kenneth
Olofsson hälsade välkommen och framförde arrangörernas
tack till kvällens sponsorer.
Gunnel Furuland |
