|
Uppväxt med
gammaldags sexualundervisning
Efter det att Björn Carlsson, Gert
Jansson och Sören Wahlström värmt upp publiken med
välkända låtar och allsång började Börje sin berättelse.
Mina föräldrar hette Enar och Hagar och de påstod att
jag hade hämtats på Tempo i Uppsala, när jag frågade var
jag kom ifrån, berättade Börje. Det var den tidens
sexualundervisning. Mitt smeknamn ”Joppe” fick jag efter
en sångbok som hette ”- Lill-Joppes julnatt”, som en av
grannpojkarna hade fått. Jag satt ofta på trappen och
läste i boken när folk passerade förbi. Titta, där
sitter Lill-Joppe och läser, började man tilltala mig.
Så småningom blev det bara Joppe. De första skolåren
tillbringades i Gimo folkskola. Vår klass var den första
som välkände Erhard Wikfeldt hade som nybliven lärare.
Eftersom det var krigstider blev lärarna inkallade
ibland. En gång hade vi skogsförvaltare Rambergs fru som
vikarie. Det gick bra det också. Den högkyrklige
kyrkoherden i Hökhuvud Isaksson hade sexualundervisning.
Min fru och jag gick ut i skogen och var borta en timme.
Efter nio månader kom det ett barn, berättade han. Vad
de hade för sig i skogen framgick inte av kyrkoherdens
berättelse. Man började också med skolmåltider. Det
ställdes in bänkar och bord i en skolsal som fick bli
matsal, minns Börje. Vi var också på skolresa till
Gotland, där vi cyklade omkring några dagar. På
skolloven arbetade jag med att kratta borggården vid
Högerns Medborgarskola i Gimo. På den tiden var det
handkrattning som gällde.
1940-talets Gimo –
en ort med många småindustrier och servicenäringar
På 1940-talet var Gimo en ort med
många småindustrier och servicenäringar, påpekade Börje.
Det fanns exempelvis fyra livsmedelsaffärer i Gimo med
omnejd, två kaféer, ett mejeri, ett bryggeri och två
banker bland mycket annat. Ville man åka taxi fanns det
tre taxistationer att välja på.
Livet på
Brukshandeln
När Börje slutade skolan 1944 fick
han arbete som springpojke på Brukshandeln. Det var ett
tufft jobb. Man fick cykla långt med handelsvaror,
ibland upp till Gademan i Risinge, minns Börje. Jag
avancerade dock ganska snabbt till knodd i samma affär.
Min pappa Enar hade varit privatchaufför åt den tidigare
brukshandelschefen Gunnar Forsmark. Nu var det Valdemar
Lindholm som var direktör. Det var roligt att vara
knodd, men arbetet med ransoneringskorten under kriget
var besvärligt, minns Börje. Bland de originella
kunderna fanns bland andra ”Kalle P:s Clara” och
”Brockbolarn” som odlade jordgubbar i skogen bortom
Vattmyran.
1940-talets
blomstrande föreningsliv i Gimo
Under 1940-talet fanns det flera
mycket aktiva föreningar i Gimo, bland andra
Idrottsföreningen, SSU och IOGT. Börje var ordförande i
SSU i tre år 1945-1948. Årets budget klarades med
arrangemanget av den årliga nyårsdansen i Gimo Folkets
Hus. Man genomförde också en hel del utbildningar.
Rektorn vid Medborgarskolan Birger Ekstedt var en av
lärarna. IOGT var också mycket aktiva under ledning av
den välkände folkskolläraren Evert Mattsson som också
arrangerade många uppskattade föreläsningar i Gimo i
Föreläsningsföreningens regi. Sista-april-revyerna i
IOGT:s regi var också mycket populära. Bröderna Willner
och Willard Jansson skrev roliga revytexter. Börje var
också med i det fotbollslag för juniorer som vann DM för
Uppland 1946. Vi slog Sirius med 3-1 hemma i Gimo.
Sirius var så säkra på att vinna så man hade inte ens
tagit med medaljerna till Gimo, berättade Börje. I laget
ingick bland andra Gustav Eriksson, Tor Kassman ,
bröderna Jean och Kåre Lövström och målvakten Åke
Lindström.
Nöjen i Gimo –
eldfest, revyer, musik, bio och livet runt
järnvägsstationen
Börje var också med och bildade
Gimo Simsällskap. Till en början höll man till i
bokhållarhagen bortom Uddnäs. Så småningom
iordningställdes Simbadet i Gimo med
tiometerstrampolinen. Ordförande och drivande kraft var
Lars Sjögren. Bröderna Willard och Willner Jansson och
Elsy Reilander var mycket duktiga simhoppare. Med
Österbybruk som förebild arrangerades den årliga
Eldfesten med stor publik. Börje ingick också i den så
kallade ”Gimopatrullen” som turnerade i distriktet och
underhöll med sång och musik. Bland medlemmarna fanns
den välkände dragspelaren Lill-Bength. Karmans orkester
var Gimos stolthet och spelade ofta på IOGT:s
nyårsrevyer. Gimo Hornmusikkår, under ledning av den
legendariske ”Musik-Pelle”, och Gimo Manskör under Rolf
Sandlunds ledning var andra välkända underhållare från
Gimo på 1940-talet, minns Börje. På den tiden kunde man
också gå på bio i Gimo Folkets Hus två gånger i veckan.
Ibland fick man dock överge sista delen av filmen för
att hinna se sista tåget för dagen avgå från Gimo,
vilket var viktigare än allt annat som kvällsnöje.
Det hände i Gimo på
1940-talet
Efter att ha dragit några mindre
rumsrena historier avslutade Börje med att berätta om
några händelser som etsat sig fast i hans minne. Det
gällde bland annat de stora bränderna då både Kolhuset
och Linds Snickerifabrik brann. Han kom också ihåg
banksprängningarna då både Uppsala Sparbank och
Handelsbanken fick besök av dynamitarder. Det var gott
om älg i skogarna på den tiden, minns Börje. En gång såg
jag 27 älgar på samma gång. Andra höjdpunkter var
naturligtvis Knutmassokarnevalen och Gimospelen i
friidrott. Jag ansvarade för drickaförsäljningen på
Gimospelen och eftersom det var mycket varmt ett år tog
läskedryckerna snabbt slut, berättade Börje. ”Mera
dricka till Börjes stånd”, ropade speakern Fredrik
Moberg i högtalaren.
Arbetslivet och
återkomsten till Gimo
Innan jag lämnade Gimo arbetade jag
som skrivare på landsfiskalskontoret. Efter att ha
arbetat i många år på HSB:s riksförbund i Stockholm har
Börje nu återvänt till Gimo, där han bland annat
engagerat sig som ledare för den populära sånggruppen
”PRO-trallarna”. Han är också välkänd som
auktionsutropare i olika sammanhang.
Berättarkvällarna
blir bok
Lars Wikfeldt från förlaget LaGun
informerade om att de två första årens berättarkvällar
nu kommer i bokform. Boken kommer att presenteras i
samband med Gimo hembygdsförenings årsmöte den 23 april
på Kvarnen i Gimo.
Yngve Vällstrand
|
