|
Gimo har genomgått en stor förändring
Kenneth berättade om Gimo på 1930- och 40-talet då
han växte upp och konstaterade vilken stor förändring
Gimo genomgått sedan dess, från produktion av tackjärn i
masugnen till högteknologiska Sandvik Coromant.
Kenneth gav sedan många exempel på hur Gimo såg ut på
1930- och 40-talen
- hammarsmedjan med kolhuset som tystnat 1917
- masugnen och sågen med brädgård
- vägen till Österby som gick förbi Uddnäs och Fyrbo
- koloniträdgårdarna vid Stenhusgatan där John
Tillman byggde sina berömda båtar, så kallade flatekor
- anslagstavlan vid vägen till säteriet
- sjukstugan med syster Emma som stod till tjänst
alla dagar dygnet runt
- flottningen i Gimodammen
- Brukshandeln, Handelsbanken, järnvägsstationen,
busstationen och järnvägsövergången med bommar som
enarmade Hagelin vevade för hand
- Bergströms bryggeri som bryggde svagdricka och där
det fanns bastu och simbassäng som skolbarnen fick
använda
- malmtågen som gick mellan Dannemora och Hargshamn
och persontågen från Gimo via Faringe till
Uppsala/Stockholm
- den vackra trädgården vid herrgården med isstacken
i närheten. Isen användes i isskåpen då kylskåp saknades
på den tiden
- säteriet med sina 12 par hästar
Hårda tider
1936 lades sågen ner och många blev arbetslösa. Som
tur var etablerade sig en Linberedningsfabrik i Gimo där
många fick arbete.
Masugnen som var igång under kriget lades också ner i
mitten på 1940-talet. Kolhuset vid masugnen brann 1950.
Livligt föreningsliv
På 1930- och 40-talen var föreningslivet livligt i
Gimo. Det fanns till exempel SSU, IOGT, Teatergrupp,
Konsumförening, föreläsningsförening, Idrottsföreningen
och Scoutrörelsen. Småföretagandet var också livligt i
Gimo vid den tiden med många servicenäringar.
Brita-båten, kolkörare och krigsinvalider
Kenneth kom särskilt ihåg den så kallade Brita-båten
som på vintrarna låg förtöjd en bit västerut i
Gimodammen. På somrarna drog den timmersläp på dammen.
Kapten ombord var allkonstnären Evert ”Fornbolarn”
Andersson. På vårarna gjordes båten i ordning, smörjdes
o s v, och Kenneth berättade att han fick följa med på
de provturer som Evert gjorde.
På vintrarna kom de så kallade kolkörarna med kol
till masugnen körande över isen på dammen. Ibland fick
man åka med en bit, berättade Kenneth.
Kenneth kom också ihåg de krigsinvalider som kom till
Herrgårdspensionatet för att vila upp sig. Det var
intressant att höra deras berättelser om kriget i
Finland.
Herrgården och Knutmasso
Kenneth bodde granne med Herrgården (Högerns
medborgarskola). När han var ung gick man som utklädd
runt i husen för att sedan gå till herrgården. Först
senare i tiden gick man till Folkets Hus för att dansa.
Numera är ju Idrottsgården slutstation.
Pappa Gerhards åkeri och knoddarna i Brukshandeln
Kenneths pappa Gerhard körde lastbil redan 1929. Det
var en de första lastbilarna på Gimo. I övrigt fanns
endast ett fåtal bilar på bruket. Gerhard köpte Falks
åkeri 1945 och drog samtidigt in telefon. Han fick då
nummer 12.
Brukshandeln var ett litet centrum i Gimo då Kenneth
växte upp. Han minns hur de ”fina” fruarna gick före i
kön och fick specialbehandling i affären. Annars gick
det dråpliga historier om knoddarna. Speciellt ”Greven”
Olsson var full av skämt och påhitt. Martin Andersson i
charkuteriet blev vid ett tillfälle bötfälld för att han
hade blandat för mycket vatten i korven. På nyårsrevyn
det året konstaterades det att ”Blir ni törstiga i
sommar så gå till Martin och köp en korv”.
Midsommarfirande, hyreshöjning och Gimo-original
När Kenneth bodde i vagnstallarna firade Gimoborna
midsommar i anslutning till vagnstallarna. Det var
mycket trevliga tillställningar med dansbana, minns
Kenneth. Det enda negativa var väl, att det senare på
kvällen och efter lite starka drycker, blev slagsmål på
baksidan när gammalt groll skulle utredas.
1945 blev det upprörda känslor när bruket ville höja
hyrorna från 10 kronor till 25 kronor/mån, men det blev
som bruket ville.
Bland många Gimo-original minns Kennet bland andra
Ferdinand Bladin och ”Bumsar-August” Pettersson. De
kunde berätta de mest otroliga historier. ”Uddnäs-Pelle”
var en annan. Han dränkte sig i Gimodammen. Det var jag
som hittade honom, berättade Kenneth. De lade in honom i
ett brygghus (tvättstuga) tills de skulle hämta honom.
Då fick jag, som var 13 år, sitta vakt utanför så att
inte tvättanterna kom och skulle in i tvättstugan.
Idrott
Kenneth ägnade sig mycket åt idrott i ungdomsåren.
Han spelade både fotboll och ishockey i Gimo IF. Att
spela ishockey på den tiden var inte lätt. Det fanns
inga omklädningsrum och det var konstigt att man inte
blev sjuk, menade Kenneth.
I Gimo spelade man också bandy på 1940-talet. Det
spelades på Lilldammen på söndagarna. Kantor Erhard
Wikfeldt, som bodde i närheten, gillade inte att man
spelade hög musik under gudstjänsttid och det blev lite
kontroverser. På den tiden avstannade ju allt arbete
under gudstjänsttid.
Släkten Storm
Johan Gustav Åkesson, f. 1856, kom till Gimo och
gifte sig med Anna Maria Lundin, f.1852. De fick fem
barn, nämligen Karl-Johan, Hjalmar, Judit Karolina,
Vilhelm och Otto. Karl-Johan var Kenneths farfar. Sedan
har det blivit en stor släkt.
Karl-Johans son Gustav spelade fotboll i Gimo och
Sirius och blev landslagsman i boxning på 1930-talet.
Hans bror Kalle var en mycket duktig dragspelare. Det
berättas att Kalle lärde Owe Törnqvist spela dragspel
och Gustav lärde honom att boxas. Ottos son Tore var
också en framstående fotbollsspelare i Gimo.
Avslutning
Ordföranden i Gimo hembygdsförening tackade Kenneth
för en mycket intressant berättelse. Han visade sig ha
ett mycket gott minne från sin uppväxt i Gimo och den
fulltaliga publiken fick ta del av hans många
upplevelser kryddade med historier och skrönor.
Yngve Vällstrand
Se fyra
bröder Storm från 1907. |
