|
Gimo Herrgårdspensionat – en för många okänd del av
Gimos historia
Vid
årets sista berättarkväll på Kvarnen i Gimo fick
publiken höra om och se bilder på verksamheten vid Gimo
Herrgårdspensionat under åren 1946-1985. Det var
återigen fullsatt när Meg Barck berättade om händelser
och spännande gäster på pensionatet.
Det var
Megs blivande make Wille Barck som drog igång
verksamheten i mitten på 1940-talet. Då fick Wille och
hans kompanjon Charlie Barkland hyra
pensionatsbyggnaderna, som fram till dess hade varit
barnhem för finska krigsbarn, av Korsnäs. Megs pappa,
den kände filmregissören och sedermera filmprofessorn
Gösta Werner, ville ha lugn och ro med sitt skrivande
och kom i kontakt med Gimo. Han tillbringade helger och
semestrar tillsammans med sin familj på pensionatet och
på så sätt kom Meg som ung flicka att tillbringa en del
av sin tid i Gimo.
Sedan
dröjde det fram till 1959 innan det sa ”klick” och Wille
och jag blev ett par, berättade Meg. Vid den tiden drev
Wille pensionatet ensam eftersom kompanjonskapet med
Barkland hade upphört ganska snart efter starten
1945/46. Då Meg nu skulle arbeta tillsammans med Willy
utbildade hon sig på Hasselbackens restaurangskola i
Stockholm innan hon fick ansvaret för köket på
pensionatet.
Wille
hade också en gedigen utbildning innan han kom till
Gimo. Han var född i Stockholm och hade arbetat på
Hamburger Börs, Grand Hotell och Operakällaren.
Civilförsvaret var bland de första stora kunderna. De
förlade sin skola till Gimo under 1950-talet. I början
på 1960-talet kom så konferensverksamheten igång på
allvar i Sverige och Wille och Meg fick många nya
kunder. Riksskatteverket, Sandvik, Pharmacia, L. M.
Ericsson, IFL och SAS var exempel på verk och företag
som genomförde kurser och konferenser på
herrgårdspensionatet.
Men det
kom även många privatpersoner till pensionatet. Även så
kallade kändisar kom på besök och Meg visade några
exempel ur gästboken där man kunde läsa att bland andra
prins Bertil, prinsessan Christina, Bo Setterlind, Hasse
Ekman, Korsnäsgårdens TV-gäng och storlöparen Dan Waern
varit på besök. En annan rolig sak var att Povel Ramel
firade sin 60-årsdag på pensionatet. Då var det en
trivsam stämning när Povel klinkade kända låtar på
pianot, berättade Meg.
Kungen och drottningen
på överraskande besök.
När Carl
XVI Gustaf kom på eriksgata till Uppland 1974 intogs
lunch på herrgårdspensionatet. Detta gjorde tydligen
intryck på kungen för 1977 kom kungen och drottningen på
ett helt oanmält besök till pensionatet för att få något
att äta. Då blev det stressigt, kom Meg ihåg. Wille
påpekade då försynt för kungen om möjligheten att
använda telefonen. Det gjorde hovet några år senare när
ett sällskap med kungen i spetsen återigen dök upp för
att äta på pensionatet.
En
viktig del av lyckade kurser och konferenser är
välsmakande mat. Megs kök var vida känt för den goda
maten. Vi använde mycket grädde och smör och vi fiskade
kräftor i Gimodammen, berättade Meg.
När
Wille uppnådde pensionsåldern 1985 avvecklade paret
Barck verksamheten i Gimo och bosatte sig i Stockholm.
Wille avled 2005 men jag har fortfarande många vänner
kvar från tiden i Gimo, avslutade Meg sitt fängslande
föredrag.
Hur var
då Gimobornas förhållande till pensionatet? Ett fåtal
fick naturligtvis arbete på ”Panget” och hade en god
inblick i verksamheten. På 1950-talet var Gimoborna
välkomna i samband med Knutmasso, men i övrigt var
pensionatets verksamhet till stor del okänd för
lokalbefolkningen. Meg lyckades dock levandegöra
pensionatets historia på ett mycket intressant sätt och
Gimoborna har nu fått ytterligare ett värdefullt kapitel
att lägga till historieskrivningen. Hon passade också på
att, vid ett besök i Gimo 2009, donera unika fotografier
och andra dokument till Knutmassomuséet. Det var också
Megs pappa Gösta Werner som såg till att Knutmasso blev
riksbekant. Han hade kontakter inom filmen och ordnade
så att SF-journalen filmade Knutmasso i Gimo på
1950-talet.
Yngve Vällstrand
|
