|
När Gimo
hembygdsförening och Knutmassoföreningen arrangerade den
tredje berättarkvällen för året på Kvarnen i Gimo var
det återigen fullt i lokalen. Kvällens berättare var
Stig Adils Englund, född 1923, som tillbringade sin
barndom i bland annat skogshuggarbostället Hängnan,
några kilometer väster om Gimo. Adils började med att
berätta att det var fjärde gången han besökte Kvarnen i
Gimo. Första gången följde han med pappa Hjalmar för att
mala säd för drygt 70 år sedan.
Barndom i Hängnan
och granne med ”Bumsarn” i Mortorp
Adils växte upp tillsammans med
många syskon. Pappa Hjalmar spelade gitarr, fiol och
dragspel . Ett par av mina systrar var med i
Frälsningsarmens Hornmusikkår i Haberga utanför Alunda.
Vi syskon cyklade från hemmet till Haberga för att
delta i möten. På annandag jul fick man en gottpåse. Det
var märkvärdigt. När det var möte på Klockarbacken i
Hökhuvud kunde man till och med få en halv rågkaka med
prickig korv och en läskedryck. Det var man inte van vid
hemifrån, minns Adils. När vi var små fick vi gå genom
skogen från hemmet i Hängnan till Mortorps skola. Då var
vi rädda för det var gott om älg i skogarna på den
tiden. Pappa Hjalmar var skogskörare åt
Gimo-Österbybruks AB och fick arbeta hårt för att
försörja den stora familjen med 9 barn. När familjen
bodde i Mortorp , en annan by väster om Gimo, bodde vi
två familjer i samma hus, berättade Adils.
Grannfamiljens August Pettersson, med smeknamnet ”Bumsarn”,
var ett riktigt original. Han införde Du-reformen långt
innan Bror Rexed började med den och han var känd för
sina mycket dråpliga kommentarer i olika sammanhang.
August var också vallningsexpert åt sin son Ingvar som
var en mycket duktig löpare och skidåkare. Specialvallan
bestod av nedsmälta grammofonskivor. När August fick
frågan vad han hade vallat med svarade han blixtsnabbt:
Foxtrot.
Sivert Englund med
flera
Adils bror Sivert engagerade sig
mycket i orientering och skidåkning i Gimo. Efter den
aktiva tiden blev han en framstående ledare och har
gjort stora insatser för idrotten i Gimo, inte minst som
eldsjäl vid genomförandet av de rikskända Gimospelen i
friidrott. Det var förresten Sivert som fick mig att
aldrig börja röka, berättade Adils. Då blir du
tungbröstad och kommer inte att orka någonting, sa
Sivert.
Ett par andra som gjort intryck på mig är Eva Spångberg
och Kalle Storm, menade Adils. Klasskamraten Eva var
mycket tillbakadragen i skolan men blev sedermera en
framstående diakon med konstnärliga anlag. Kalle spelade
dragspel och var en liten favorit.
Tonåren i Södra
Skäfthammar – fotboll och musikintresse
När jag var i tonåren hade vi
flyttat till Södra Skäfthammar strax söder om Gimo. Där
hade vi ett fotbollslag som spelade mot andra lag i och
runt Gimo. Vi spelade bland annat mot järnvägsvillornas
lag. Karl-Axel Kjellberg hette en av spelarna i laget.
Han blev en duktig skidåkare med en
syreupptagningsförmåga i klass med Sixten Jernbergs. Att
Karl-Axel inte kunde åka lika fort som Sixten hade han
svårt att förstå. I Södra Skäfthammar väcktes
musikintresset på allvar. Där fanns det en dansbana i
närheten i Knutsbol. Vi ungar smög oss dit och lyssnade
och blev helt fascinerade av att höra de smäktande
tonerna, minns Adils. Som ung grabb arbetade jag med
bland annat skogsplantering och fick ihop lite pengar.
Då kunde jag köpa min första gitarr. Så småningom
inhandlades också klarinett och saxofon. Min bror Rune
spelade dragspel. Jag lärde mig spela efter
Frälsningsarmens sångbok. Det fungerade bra.
Musikkarriären
I början på 1940-talet började jag
som blåsare i broder Runes Swinggäng där också bror
Gösta och Bertil Enström ingick. Så småningom ingick
också Lars Enroth, Lars Törnblom och Rune Eklund. 1948
– 1964 hade jag Stig Adils kvintett tillsammans med
några Uppsalamusiker. Vi spelade mycket på nationerna i
Uppsala. Därefter ingick jag i olika
musikkonstellationer. Jag spelar fortfarande lite till
husbehov, berättade Adils.
Kvällens
överraskning – musiknostalgi med Stig-Adils och
Lill-Bength
Kvällen avslutades med en
överraskning. Adils hade tagit med sig sin saxofon och
gamle musikkompisen sedan 60 år Lill-Bength från
Östhammar. Tillsammans spelade de ett par godingar så
smäktande att det kom en och annan tår i publiken.
Yngve Vällstrand |
