|
Familjen
Farfar August föddes 1891 i
Söderharg och fick arbete i Hargs trädgård efter skolan.
Farmor Judith, som också var född 1891, kom från Söderön.
Deras första barn, William, född 1910, var min pappa,
berättade Willy. Farfar August, som fick utbildning till
klensmed på Hargs Bruk, spelade fotboll för Hargs IK och
familjen bodde då i Tallarna mitt för Hargs kyrka. 1916
flyttade farfar och farmor till Gimo och bosatte sig i
de så kallade ”Amerikavillorna”. Att de flyttade berodde
säkert på att stora saker hände i Gimo omkring 1917.
Gimo Bruk köpte Österbybruk och all ståltillverkning
flyttade dit, men till Gimo förlades
tackjärnsproduktionen vid Masugnen. Dessutom byggdes
Brukshandeln, Brukskontoret och Brukshotellet. Vid
Lilldammen byggdes även en stor modern såg.
Gimo Bruk - hög-och lågkonjunktur
Eftersom ståltillverkningen
flyttade till Österby 1917 lades stångjärnshammaren ned
i Gimo . Dunket från hammaren hade hörts över trakten i
många år. Min mamma, som kom från den lilla byn Hackbol
några kilometer utanför Gimo, hörde också hammarens
dunkanden dygnet runt, minns Willy. Det var som om
brukets hjärta slutade slå, när hammaren stannade.
Efter första världskriget blev det lågkonjunktur och
tiderna blev dåliga. Min farfar blev antagligen uppsagd
på Gimo Bruk och de tvingades flytta, berättade Willy.
Han byggde då, 1921, ett bostadshus och en liten smedja
i Korsbron precis utanför Gimo. Något år tidigare hade
farfars bror Johan byggt ett hus och en snickeriverkstad
i Korsbron. Johan och hans fru Alma fick tre söner,
Ruben, Rune och Rodhe. Ruben drev snickeriet, Rodhe blev
tapetserare och Rune skötte försäljningen.
Farfar och farmor i Korsbron
I Korsbron startades sedan
bilverkstad i smedjan. Farfar August, pappa William och
min farbror Vilner arbetade med bilreparationer, minns
Willy. Arbetet i en bilverkstad var helt annorlunda på
den tiden än idag. Man svetsade trasiga avgasrör,
borrade om och sotade motorer. I verkstaden tillverkade
man även cykelkärror, cykelställ och sålde cyklar av
märket Fram. Man sålde också bensin på fat.
Med en stor familj på 10 personer
var det alltid ont om pengar för farfar och farmor.
Farfar August startade därför taxirörelse 1925 för att
öka på inkomsterna. 1926 började han även med körskola.
Det förekom ingen lärarutbildning. Det ansågs väl att
byns smed kunde klara det ändå. Farmor, som hade
”läshuvud”, hade bokföringen i huvudet.
Korsbron - ett företagarcentrum
Under 1920-och 30-talet etablerade
sig många egna företagare i Korsbron, som på den tiden
låg i Stockholms län. Där gick det bra att köpa mark för
affärer och andra verksamheter. Gimo Bruk sålde ingen
mark till konkurrerande verksamheter. I Korsbron
etablerade sig bland andra Konsum, Gösta Anderssons
affär, farbror Johans snickerifabrik, Engströms
Lådfabrik, skräddaren Wahlund, snickare Öhman, slaktare
Birger Lindström förutom farfars smedja och bilverkstad,
berättade Willy. Konsum var huvudaffären för Norra
Roslags Konsumtionsförening och huvudlagret för samma
område förlades också till Korsbron på 1940-talet.
Bruksgrabben Willy - skolgång, fritidsintressen och
jobbet som springpojke
Min mamma Elsa och pappa William
gifte sig 1934. De köpte också hus i Korsbron, men
skilde sig 1940. Pappa flyttade till Stockholm medan
mamma gifte om sig och flyttade till Österbybruk. Där
gick jag i skola några år innan vi flyttade till
Björneborgs Bruk i Värmland, minns Willy. Pappa gifte om
sig 1943 med Britta och flyttade tillbaka till Gimo. Nu
hade arbetsbördan ökat på verkstaden och arbetsstyrkan
var förstärkt med ”Tya-Lasse” Jansson. Pappa William
köpte också en lägenhet i det första bostadsrättshuset i
Gimo som stod klart 1954. Att vara brukspojke innebar en
social trygghet, menade Willy. Man var känd. Det betydde
också, att om man inte uppträdde på ett vettigt sätt, så
fanns det alltid någon vuxen som sade ifrån. Jag lekte
mycket med Börje Svärd och Sölve Dahlberg och att bada i
Olandsån var ett stort nöje. Så småningom fick man
arbete som springpojke. Nu fanns det tre
livsmedelsbutiker i Gimo, Gamla Konsum vid Korsbron, Nya
Konsum vid Uppsalavägen och Brukshandeln i själva
Bruket. Lönen var fem kronor om dagen, men man kunde få
en tjugofemöring i dricks ibland. Ett annat intresse
under ungdomsåren var fotboll. Risinge i närheten av
Korsbron hade ett eget fotbollslag. 1950 började jag i
realskolan i Östhammar. Jag gick också med i Logen 860 i
Gimo , berättade Willy. Vi bildade även ett vandrarlag,
som tidiga vårmorgnar promenerade till småsjöarna runt
Gimo. Det var Hallsjön, Vattenstasjön och Forssjön.
Tidigt på vårarna var de här sjöarna badbara, senare på
sommaren växte de igen.
Ett annat stort intresse under
ungdomsåren var att delta med stora byggen vid
Knutmassofirandet i Gimo. 1951 började det hela med jag
och några kompisar byggde en sköldpadda, 1952 blev det
en trollstubbe för att kulminera med Gulliver-bygget
1954. Det var nästan 10 meter långt, byggt på en
vedstege som låg på timmerkälkar. För att dra hela
ekipaget behövdes parhästar. Det är nog det största
bygget i Knutmassos historia, trodde Willy.
Willy - bilskolläraren
Willy avslutade den intressanta
berättarkvällen med att berätta om tiden som
bilskollärare. Före 1916 bestod körkortet enbart av ett
papper underskrivet av landsfiskalen. Elmontör Lindqvist
i Östhammar var en av de första som hade ett sådant
körkort. Uppkörningen innebar att köra ett par varv runt
flaggstången på gården under överinseende av
landsfiskalen, som själv inte kunde köra bil. 1916
infördes krav på foto i körkortet. Före 1951 ingick
muntligt förhör i provet, men från och med detta år
infördes skriftliga prov. 1956 började jag som lärare i
bilskolan, som farfar hade startat 1926, minns Willy. På
den tiden behövdes ingen särskild utbildning för att
verka som bilskollärare. Man sökte bara tillstånd att
bedriva bil-och körskola. Efter krigets slut 1945
infördes krav på viss utbildning med efterföljande prov
för en statlig inspektör.
Före andra världskriget bedrevs
körskoleutbildningen enbart på kvällar eller helger.
Efter kriget skaffade sig många bil och utbildningen
utökades till även andra tider. Min farfar köpte en stor
begagnad Hudson samtidigt som han sålde den gamla Volvo
Carriocan-bilen som drevs med gengas. I samband med
detta sålde han även taxirörelsen. Så småningom inköptes
två Peugeot-bilar som farfar och farbror Henry körde.
Teorilektionerna hölls i cykelverkstaden i Korsbron med
några planscher på väggen som undervisningsmaterial.
1950 flyttade farbror Henry till Östhammar och
teorilokal ordnades. Samtidigt ändrades namnet från
Olssons körskola till Östhammars körskola. 1955 inköptes
den första Volvo PV 444, med hel bakruta. Året efter
fick jag börja köra med den, berättade Willy. Det var
mycket märkvärdigt.
De som tog körkort före mitten av
1960-talet i Östhammar minns säkert på vilka trånga
gator man fick köra. Man fick sax-vända i Epidemibacken
och skulle man svänga in på Stora Nygatan var man
tvungen att köra på fel sida. Nu är de flesta gågator.
Willy berättade också om några av sina körskoleelever.
En av de första eleverna var Gimo-konservatorn Sven
Carlsson. Han hade stora svårigheter att ta sig till
arbetsplatserna som ofta var kyrkor runt om i trakten.
Men med det körkort, som han klarade utan problem, blev
det med bilens hjälp enkelt att ta sig till arbetet. Den
äldste eleven var Gimo-mjölnaren Eliord Karlsson. En
annan speciell elev var en svensk-amerikan som kommit
tillbaka till Sverige efter 40 år i Chicago. Jag märkte
direkt att han kunde köra så jag frågade honom vad han
sysslat med i USA, minns Willy. Då svarade han: Jag har
varit taxichaufför i Chicago. Honom gick det inte att
lära något.
1964 övertog jag trafikskolan efter
farfar, berättade Willy. Då hade jag teorilokalen hemma
i huset. 1979 byggdes ett särskilt hus för trafikskolan
i Östhammar. Något år senare byggdes halkbanan som
fortfarande är i drift.
Under kvällens gång visade Willy
bilder på människor, miljöer och fordon som passerat
revy i hans liv. Efter farfar August och farmor Judith
som flyttade till Gimo 1916 har det blivit en stor
släkt. Den består idag av inalles omkring 115 personer.
Yngve Vällstrand
|
